Brusten kärlek!
Det är slut, det är öde,
kärleken har svikit sin post,
besviken, vilsen mellan solsken och tårar,
emedan klokhetens ugglor leder sina skilda upplopp.
Hösten utanför känslolivet lyser,
skiftande från gröngulrött till
askgrått i färg,
i lyckans boning smyger ångestens skuggor
som i nöden ser en chans att slingra fram.
Rödgråtet ansikte strålar,
en lättnad se sorg slippa ut,
hämtandes en tröstande, balanserad,
glädje
hos den som också känt dessa känslor
förut.
Fångar en medkänsla från famnen
hos den som kramar till hjärtligt adjö,
känner kraften från ett bultande
hjärta
och vet att sorgen ej fällt hoppets frodiga
löv.
Av Lars Ålander
Senast uppdaterad: 1997-07-21
Mailadress (hem): lamal@algonet.se
sedan 13/7-97.
