Timmen är sen!
En ljuv doftande vind
sveper över ansiktet in,
genom skymningen sig svinga
nattfjäril på gråa mjuka vingar.
Myggor bjuds på dans,
en blodstörstande allians
ovan våra huvuden surra,
genom dansen våran sveper vi undan.
Dansbanans senare timma,
ljuset bortom horisont försvinna,
värme från värmande sinne,
uppbjuden av kropp som brinner.
Musik i vaggande toner,
böljande fram till rysningszoner,
en mjuk smekning tillsammans
klarvaket tillvaratagande rytmiska mystiken.
Myggorna på armarna slår sig till ro,
bredvid dansbanan vi skilda åter stå,
önskar timmen fler danser skulle bjuda
men timmen är sen, tiden tillsammans är
bruten.
Av Lars Ålander
Senast uppdaterad: 1997-07-21
Mailadress (hem): lamal@algonet.se
sedan 13/7-97.
