Alptoppar.

Val Thorens
Skidresa Lion alpin 2001


Fredagen den 23/2 till söndagen 4/3 år 2001
Alptoppar.

Samling, resa och mål...

Tidigt om fredagsmorgonen samlades vi vid Cityterminalen. Bussen var annonserad att avgå klockan 04.35. Viss förvirring rådde dock inledningsvis då ingen av de som gått in i själva terminalbyggnaden kunde komma ut ur respektive gate. Jonas och jag hade dock turen att befinna oss på utsidan redan från början och kunde därigenom boka upp fyra platser åt oss.
   Någon gång efter femtiden på morgonen var vi dock på väg söderut, mot Jönköping, Helsingborg, Malmö vidare mot Alperna och Val Thorens i Frankrike.

Jonas förklarar nog vad som väntar.
Jonas förklarar nog vad som väntar?
 
Alpgängets två kvinnliga huvudaktörer Jenny och Linda uppladdade och i tidig högform.
Alpgängets två kvinnliga huvudaktörer Jenny och Linda uppladdade och i tidig högform.
 

Jag, Lasse, vandrandes runt.
Jag vandrandes runt i bussen
 

Efter en nära nog 34 timmar lång bussresa var vi framme i Val Thorens. Då hade vi ätit kvällsmat i Tyskland, färdats genom natten för att därefter uppleva en underbar soluppgång under vår färd genom Schweitz. Frukost åt vi vid ett välbehövligt stopp på ett så exotiskt ställe som M´c Donalds. Efter ytterligare några timmars färd genom frankrikes bergslandskap startade bilköer. Under de timmar då trafiken kröp fram kunde jag glädjas åt studier av den franska järnvägen och höghastighetståg TGV. Det jag bevittnade var dock ingen höghastighetsbana med sina 60 km/h som största tillåtna hastighet.

Franska höghastighetståget TGV.
Franska höghastighetståget TGV.
 

Att hitta en lägenhet...

Det var ett energirikt gäng som kom fram till ett ganska vårlikt Val Thorens. Ett snöfattigt landskap i de nedre dalregionerna. Tack och lov kom snön följande natt och dygn. Vårt rumsnummer skvallrade om att vi skulle bo på femte våningen. Jonas och Jenny konstaterade dock snabbt att det inte stämde. Linda och jag stod vid detta laget tätt packade i en liten hiss tillsammans med en översvämmande mängd packning. Att vi nu tryckte oss till rätt våning, (den andra), gjorde inte att hissen gick dit. Nej, via de flesta våningsplanen, upp till det sjunde, fick vi stanna till och beklaga att hissen var full. Samma sak förklarades på femte våningen där Jenny och Jonas förvånade kunde konstatera att vi ännu inte kommit riktigt rätt.


Jenny bäddar glatt sin säng.
Jenny bäddar glatt sin säng.
 

Den trogna följeslagaren "Ludde"
Den trogna följeslagaren "Ludde".
 
Jonas riktigt omsorgsfullt nedbäddad
Jonas riktigt omsorgsfullt nedbäddad.
 


Husliga talanger kom snabbt till sin rätt. Så fort Jonas och jag löst ut lägenhetens lakansuppsättning kunde Jenny ses bädda sängen. Senare i veckan kunde jag förvånas över hur Jonas trots min oerhört gedigna bäddning kunde bädda ner sig och fortfarande andas hjälpligt.

Spår av djärvhet...

Med i alla lägen var min underbara koalabjörn "Ludde". Med sin arm i en säkerhetssnara vågade han följa med i ryggsäckens ytterfack. Lika mycket tycktes Jonas njuta av att få bemästra skidorna både konstnärligt och effektivt. Under den första skiddagen, söndagen var det ett härligt och välkommet snöfall. Jag tillsammans med maskoten "Ludde" gjorde två härliga vurpor den första dagen, rakt ner i mjuk härlig nysnö. Linda var den som under veckan stod stadigast på sina skidor och hörde tillsammans med Jonas till den djärvare delen av sällskapet som oftast låg först i backarna.
   Men gruppen kändes hur som helst homogen och lättsammanhållen. Trots att jag hela veckan körde utan min glasögon var det inga större problem att finna spåren efter mina vänner.

Jenny fixar smaskig efterrätt med vit choklad, kiwi och bananer i ugn
Jenny fixar smaskig efterrätt med vit choklad, kiwi och bananer i ugn.
 

Mat och näring...

I matväg varierade sig gruppen, (vi), ganska flitigt. Även om pasta utgjorde basfödan vid våra hemmamiddagar så var tilltugget olika och smakfullt. Direkt efter ankomsten till Val Thorens inköpte vi nybakade pizzor, gjorda med glädje och omsorg av pizzabagaren emedan vi stod och betraktade honom.
   

Väder och vind...

Väderleken varierade kraftigt under veckan. Snöfall var som jag nämnt det första intrycket, följt av härlig sol om måndagen. Tisdagen kom att höra till en av de mest minnesvärda dagarna. Här följer berättelsen ur min personliga dagbok från den aktuella dagen:

Tisdagen den 27 februari: Dagen började med bra väder men med moln och oväder i antågande. Eftersom vi var väl rustade beslöt vi att stå fast vid vårt avlägsna utflyktsmål. Vi var på väg emot de lägre regionerna i vårt tillgängliga liftsystem i Val Thorens omnejd.

Jonas i sitt rätta element
Jonas i sitt rätta element.
 
Linda landar elegant efter ett mycket avancerat hopp, (eller hur det nu var... *ler*)
Linda landar elegant efter ett mycket avancerat hopp, (eller hur det nu var... *ler*)
 

Detta var också i det närmaste den mest avlägsna delen av det tre dalarnas pistsystem. På de högsta topparna blåste det redan kraftigt. I dalgångarna bjöds dock underbar skidåkning med många mil under skidorna. Strax efter middagstid var vi vid vårt mål. Sökte oss ytterligare en bit bort innan vi hittade den perfekta dungen att slå läger vid.
   Vår lägerpause bjöd på underbart välsmakande matsäck och rykande varm termoschoklad. Mina tre vänner satt på en snöbänk med skidorna som underlag och bänkrygg. Själv placerade jag mig bredvid, med korsslagna skidor och mina stavar som sittyta. Bra lösningar för oss alla.

Det är bara förmiddag, men vinden tilltar...
Det är bara förmiddag, men vinden tilltar...
 
Gänget fikar i backen
Gänget fikar i backen
 

Fortfarande när vi påbörjade vår hemfärd var väderleken mild mot oss i de lägre regionerna. Mot slutet av resan hade vi desto svårare planeringsfrågor att avhandla. Vi lyckades på något vis komma över till vår hemdal, men slutparten av resan var ett äventyr som gjorde mig överlycklig i min nya varma vinterjacka. När alla kabinbanor och merparten av stolsliftar var stillastående var det bara ett relativt komplext system av knappliftar som tog oss över bergskammarna hem. Skulle man inte som vi till just Val Thorens fick man inte ens medfölja. Krampaktigt gav man sig upp i snålblåsten, dragen längs marken av en tålig lift. Men vinden var stark, speciellt i sidled. Det var ibland svårt att hålla kurs. Med ena handen skyddade man sig om möjligt från snön, vass som spik och stora som hagel. Den andra handen var upptagen av stavarna. Störtloppsställning över dragstången var mer eller mindre obligatorisk för att må tillfredsställande.
   Liftarna förde oss sakta till rätt toppar och allt närmare målet och värmen. Längs liftens väg stretade totalt tre olika snowboardåkare krypandes med att över huvud taget komma framåt. Tack och lov närmade de sig nedförsbackens början, även om den skulle visa sig ge föga tröst. I nedförsbackarna var störtloppsställningen fortfarande den bästa kroppställningen. Problemet var annars att man blåste upp mot toppen igen. Nu kunde man i alla fall staka sig fram nedåt. Obegripligt men ett sant faktum när vinden tar tag i vad den får. Bara en gång har jag tagit del av liknande vindstyrkor, men den gången bara under någon minut på Vemdalstoppen 1988. Men nu var naturen härligt nära och en riktig utmaning som vi alla tog med ro ända in i mål.

På kvällen var det så kallad "Boogie-Night" med 70-talstema. Innan dess hade dock reseledaren kommit förbi vår lägenhet för att kolla att allt var okey. Man hade noterat att vi inte hade synts till på den dagliga After-skin. Vilka underbara och trevligt observanta reseledare helt enkelt... Huvudparten av vår lägenhet gick efter stängning vidare till "Underground" där vi dansade till tretiden på onsdagsmorgonen. Kanske inte riktigt vad min tilltagande förkylning behövde. Ute blåste stormen runt knutarna.

Jenny, en kaxig vinnare...
Jenny, en kaxig vinnare.
 
Av kläderna att döma kunde man tro att dessa två ville ingå i den unga NORSKA ÖLUTHÄVARLIGAN...
Av kläderna att döma kunde man tro att dessa två ville ingå i den unga och NORSKA ÖLUTHÄVARLIGAN...
 

Myskvällar...

När vi inte var ute på kvällsparty eller middag ordnade vi det riktigt mysigt och trevligt i hemmiljö. Förutom den goda maten roade en kortlek och spel oss alla, så väl vinnare som förlorare. Att spelpjäserna var allt ifrån kapsyler till hårklämmor gjorde det hela bara mer personligt.

Om torsdagen fick tjejerna nog av oss. Åtminstone var längtan efter en tjejkväll stor. Jonas och jag passade då på att gå ut och äta riktigt gott. Efteråt tog vi oss till hotellets källarvåning för att finna en riktig superpub med god stäming på dansgolvet. Musikblandningen var lika bra som den var exotisk. Allt ifrån Holländska folkvisor i pop-tappning, (som alla utom vi verkade kunna), till mer kända låtar för oss nordeuropéer.

Uteliv...

En i det närmaste obligatorisk del av utelivet var afterskin på puben och restauranten "TANGO". Där var vi alla eftermiddagar utom efter den strapatsrika tisdagen. Detta hade observerats av vår underbart trevliga reseguide som därefter kom till våran lägenhet för att kontrollera att allt var okej.
   Något som tisdagskvällen däremot bjöd på var "BOOGIE-NIGHT". En utekväll på "TANGO" med sjuttiotalstema. Trevligt men lite för trångt och stökigt på dansgolvet. Det var först i nattens hetaste timmar då vi dragit vidare till "UNDERGROUND" som det blev riktig fart under fötterna och rytmisk njutning ibland publiken. De yngsta och mest temafasta norrmännen, (öluthävarna), hade uteblivit eller blivit lugnare. Festen varade till tretiden på natten och föranledde en välbehövlig sovmorgon för hela gruppen.

En vanlig morgon...

När mobiltelefonens väckningsfunktion gjort sitt, vanligtvis ca 07.30, kontrollerades tjejernas vakenhet. De som för dagen var snabbast upp tog som regel på sig uppdraget att införskaffa färskt och välsmakande bröd. Eftersom tjejerna redan första morgonen inlett med en lyckträff i frågan blev det snabbt ett måste att få en mörk och svårskuren serverad vid frukosten. Olika ostar, påläggskorv och skinka provades också. Språkförbistringen för den icke fransktalande delen av gänget, (vi grabbar), gjorde det ibland omöjligt att riktigt genomskåda innehållet i olika förpackningar. Inga katastrofköp, men vi var nog lite väl kritiska och på vår vakt. Till min stora lycka lyckades jag i alla fall pricka rätt, (med hjälp av anställda), att hitta halstabletter när jag var i skriande behov av dessa om onsdagsmorgonen.

Jenny redo för en spännande skiddag
Jenny redo för en spännande skiddag.
 
Trött var jag efter att ha insupit alpluft...
Trött var jag efter att ha insupit alpluft...
 
Glädjeskutt i samband med afterskin...
Glädjeskutt i samband med afterskin...
 
Jonas kämpar med skal och vitaminer...
Jonas kämpar med skal och vitaminer...
 

Jonas på vilda upptåg.
Jonas på vilda upptåg.
Jenny närmar sig trädgränsen.
Jenny närmar sig trädgränsen.
En strålande grupp...
En strålande grupp...
Linda i brant miljö.
Linda i brant miljö...

Att hitta rätt...

Under en alpresa med en underbar grupp är det inte speciellt svårt att hitta rätt. Själv blev jag frivilligt gruppens ryggsäcksbärare och kunde därmed koppla av. Med i gruppen fanns tre oerhört ivriga kart- och lifttydare som gjorde ett utsökt jobb. Och visst behövdes det med tillgång till ett gigantiskt skidsystem:

Val Thorens höjd över havet: 2300m. Enligt uppgift finns:

(Se hemsida: www.valthorens.com)

Med andra ord läge för att tappa orienteringen till förmån för total njutning. Får ni möjlighet så åk dit...

Slutligen...

Ett tack till LION ALPIN och vår trevliga reseledare Niklas, som såg till att vi skötte oss både på bussresorna och i byn. Jag fick visserligen förklarat för mig att huvudet inte behövde rulla så mycket fram och tillbaka när man sover sittandes i bussen. Kanske ska jag som Jonas köpa mig en nackkudde *ler*?
   Vidare en hälsning till alla som reste med samma buss och till de vänner vi lärde känna lite grann under veckan. Hoppas vi ses igen...



Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

Åter startsidan


Senast uppdaterad: 2001-04-05 av Lars Ålander.
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem):lamal@algonet.se

sedan 5/4-01.

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)