sedan 31/5-98.
Tjejtramp och killstamp
1998
För nionde året i rad gick tjejtrampet av
stapeln den 31 maj 1998. Det är ingen hemlighet jag
avslöjar när jag berättar att uppslutningen
och dragkraften av tjejer är god. Detta
är i allra högsta grad en festdag,
någonting som man tycker att fler grabbar och
män borde ha upptäckt vid detta laget. Jag kan
inte nog tala för hur trevligt och roligt det är
att höra till den kategori män som mitt i
djungeln av
cyklar och tjejer kallas för "killstampare"
Banan...
Banan var ny för i år och gick norrut
från Stockholm, runt
sjön Edsviken istället för att utnyttja
Lidingö. Banan var mer avskild från biltrafik
än tidigare, men också smalare och mer teknisk
på många ställen. Efteråt har det
hörts blandade meningar gällande banans
karaktär. Övervägande tror jag dock
sammanfattningsvis att den positiva tonen klart väger
över trots en längre och lite mer backig bana.
Säkerheten är en mycket viktig fråga. Det
märktes att startfältet var något
reducerat jämfört med tidigare år,
säkerligen med tanke på tidigare års
tävlingar. Nu är dock utsikterna mycket
bättre för framtiden.
Elitens
framfart...
På tiden 1.21.35 avklarades banan för den
snabbaste tjejen, Susanne Ljungskog, tätt följd
av Marie Höljer och Monica Valen (Norge) med flera...
Bilden ger en bild av hur det såg ut omkring
halvvägs, vid Edsbergs slott.
En ledande cyklist, tätt förföljd av en
stor klunga.
Hejade friskt med
visselpipor och leksaksskallror...
Jag och vårt killstampsgäng stod i en liten
backe och hejade friskt med visselpipor, vässad
röst och effektiva leksaksskallror. Nästan
samtidigt som eliten startade tävlingen hade vi
kommit fram till den utvalda platsen för vår
support, vid Edsbergs slott. Skyltar vi gjort dagen innan
placerades ut på strategiska ställen. Vi fick
lite tid på oss att njuta av sol, smörgås
och dryck innan handskallrorna värmdes upp med
musikaliska rytmer och förväntningarna
stegrades. Två, tre minuter kvar förkunnade en
mobiltelefon och en röst längre upp i backen. En
polishelikopter avslöjade elitens tätplacering
med sin närmande närvaro. Stämningen hade
ökats markant. En och annan ströcyklist utom
tävlan fick höra lite olika typer av hejarrop
osv... "Gubbe i banan, gubbe i banan,..." skallade
när några män skulle forcera backen.
Ett tjugotal polismotorcyklar på ett långt led
och sedan den ledande cyklisten tätt följd.
Eliten hann visserligen knappt ta emot vårt hejande
utan fortsatte vidare i snabbt tempo. Med undantag
för en del taktiska växlingar, noterades
knappast vägens lutning uppför av dem
heller.
Senare blev hejarropen och visselpiporna mer
betydelsefulla. Det finns inget trevligare än att
få ögonkontakt med en kämpande tjej. Helt
underbart att få vara till stöd. Lika
häftigt är det var gång någon tuff
brud ska verka oberörd av allt ståhej... De
cyklar några tramptag, men sedan är det
kört om de sneglar ut åt sidan och man lyckas
fånga deras svepande blick. En drömsituation.
Tänk om man lyckades smickra och fånga
uppmärksamheten med samma framgång i
vardagslivet. I två och en halv timme gick
skallrorna heta och visselpiporna blöta innan vi
killstampare bussades tillbaka till målet. Lite
vemodigt eftersom det hela tiden kom de som verkligen
behövde få en extra kick och ett beundrande
leende.
Mobiltelefonens
betydelse...
Under vår tid i backen hann vi se lite olika typer
av cyklar som användes. Några hade valt att
cykla tandem, andra lite mer ovanliga varianter och
modeller. Man kan ju fundera över sambandet mellan
bekvämlighet och backar...
En annan påtaglig
upptäckt gjordes under tiden jag stod i backen och
hejade. Tjejtrampare och mobiltelefoner verkar höra
ihop. Tre tjejer såg jag i denna backe pratandes i
mobiltelefon samtidigt som cyklingen fortskred. Man kan ju
undra om de höll reda på täten som
närmade sig mål eller om dom ringde och sa att
dom var påväg hem, målet...
Tvingades
bryta...
Som alltid finns det dock en kategori utmanare som
ofrivilligt tvingas ge upp oavsett hur mycket av kraft och
energi som finns kvar. En av dessa tappra tjejer som
tvingades bryta efter en punktering på framhjulet
var Helena som ingick i "TR-laget", (Trafikrestaurangers
lag). Laget fick trots detta tillräckligt många
i mål för att hamna på en stark
tredje plats, slaget av SJ på andra plats och
vinnande
laget från Nordbanken.
Senast uppdaterad: 1999-03-25 av Lars
Ålander.
(OBS! Datumet gäller
endast denna sida, andra kan vara ändrade
senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se
