sedan 31/5-98. Prispallen i tjejtrampet 1998.
1:a Susanne Ljungskog, 2:a Marie Höljer och
3:a Monica Valen Skribenten och killstampande supportern 
Lars Ålander.

Tjejtramp och killstamp
1998


För nionde året i rad gick tjejtrampet av stapeln den 31 maj 1998. Det är ingen hemlighet jag avslöjar när jag berättar att uppslutningen och dragkraften av tjejer är god. Detta är i allra högsta grad en festdag, någonting som man tycker att fler grabbar och män borde ha upptäckt vid detta laget. Jag kan inte nog tala för hur trevligt och roligt det är att höra till den kategori män som mitt i djungeln av cyklar och tjejer kallas för "killstampare"


Banan...
Banan var ny för i år och gick norrut från Stockholm, runt sjön Edsviken istället för att utnyttja Lidingö. Banan var mer avskild från biltrafik än tidigare, men också smalare och mer teknisk på många ställen. Efteråt har det hörts blandade meningar gällande banans karaktär. Övervägande tror jag dock sammanfattningsvis att den positiva tonen klart väger över trots en längre och lite mer backig bana. Säkerheten är en mycket viktig fråga. Det märktes att startfältet var något reducerat jämfört med tidigare år, säkerligen med tanke på tidigare års tävlingar. Nu är dock utsikterna mycket bättre för framtiden.

En ensam cyklist i täten,
tätt följd av en väl samlad klunga.
Elitens framfart...
På tiden 1.21.35 avklarades banan för den snabbaste tjejen, Susanne Ljungskog, tätt följd av Marie Höljer och Monica Valen (Norge) med flera... Bilden ger en bild av hur det såg ut omkring halvvägs, vid Edsbergs slott. En ledande cyklist, tätt förföljd av en stor klunga.

Hejade friskt med visselpipor och leksaksskallror...
Jag och vårt killstampsgäng stod i en liten backe och hejade friskt med visselpipor, vässad röst och effektiva leksaksskallror. Nästan samtidigt som eliten startade tävlingen hade vi kommit fram till den utvalda platsen för vår support, vid Edsbergs slott. Skyltar vi gjort dagen innan placerades ut på strategiska ställen. Vi fick lite tid på oss att njuta av sol, smörgås och dryck innan handskallrorna värmdes upp med musikaliska rytmer och förväntningarna stegrades. Två, tre minuter kvar förkunnade en mobiltelefon och en röst längre upp i backen. En polishelikopter avslöjade elitens tätplacering med sin närmande närvaro. Stämningen hade ökats markant. En och annan ströcyklist utom tävlan fick höra lite olika typer av hejarrop osv... "Gubbe i banan, gubbe i banan,..." skallade när några män skulle forcera backen.

Ett tjugotal polismotorcyklar på ett långt led och sedan den ledande cyklisten tätt följd. Eliten hann visserligen knappt ta emot vårt hejande utan fortsatte vidare i snabbt tempo. Med undantag för en del taktiska växlingar, noterades knappast vägens lutning uppför av dem heller.

En av de senaste cykelmodellerna. Några tjejer hade valt en gemensam
ansträngning på tandemcyklar. Senare blev hejarropen och visselpiporna mer betydelsefulla. Det finns inget trevligare än att få ögonkontakt med en kämpande tjej. Helt underbart att få vara till stöd. Lika häftigt är det var gång någon tuff brud ska verka oberörd av allt ståhej... De cyklar några tramptag, men sedan är det kört om de sneglar ut åt sidan och man lyckas fånga deras svepande blick. En drömsituation. Tänk om man lyckades smickra och fånga uppmärksamheten med samma framgång i vardagslivet. I två och en halv timme gick skallrorna heta och visselpiporna blöta innan vi killstampare bussades tillbaka till målet. Lite vemodigt eftersom det hela tiden kom de som verkligen behövde få en extra kick och ett beundrande leende.

Mobiltelefonens betydelse...
Under vår tid i backen hann vi se lite olika typer av cyklar som användes. Några hade valt att cykla tandem, andra lite mer ovanliga varianter och modeller. Man kan ju fundera över sambandet mellan bekvämlighet och backar... Helena var en av de tappra som
tvingades bryta på grund av punktering trots
sprudlande energi och utan tecken på
trötthet. En annan påtaglig upptäckt gjordes under tiden jag stod i backen och hejade. Tjejtrampare och mobiltelefoner verkar höra ihop. Tre tjejer såg jag i denna backe pratandes i mobiltelefon samtidigt som cyklingen fortskred. Man kan ju undra om de höll reda på täten som närmade sig mål eller om dom ringde och sa att dom var påväg hem, målet...

Tvingades bryta...
Som alltid finns det dock en kategori utmanare som ofrivilligt tvingas ge upp oavsett hur mycket av kraft och energi som finns kvar. En av dessa tappra tjejer som tvingades bryta efter en punktering på framhjulet var Helena som ingick i "TR-laget", (Trafikrestaurangers lag). Laget fick trots detta tillräckligt många i mål för att hamna på en stark tredje plats, slaget av SJ på andra plats och vinnande laget från Nordbanken.


Nästa sida, fortsättning...




Nästa sida Gästbok Mail välkomnas Dagbok Dikter Fotoalbum
Släkt Vänner Fritid Resor Musik Arbete/Utb. Smått och gott
Innehåll

Åter startsidan


Senast uppdaterad: 1999-03-25 av Lars Ålander.
(OBS! Datumet gäller endast denna sida, andra kan vara ändrade senare!)
Mailadress (hem): lamal@algonet.se

HEMSIDANS NYHETER
(Bör besökas då och då)